Mannen på bilden ser ut att vara fiskare, med en katt som har hopp om att snappa upp en tappad fisk. Vad som egentligen hände vet nog bara mannen på bilden...
… eller hur stavar man ”kött, potatis och sås” på skånska? Alternativ rubrik: Jag ska nog hålla mig till ”exotiska rätter” i framtiden
Igår fick jag en plötslig längtan till något så ovanligt som ”supersvensk mat”, speciellt då jag såg den där fläskfilén hos ”slaktarhyresvärden” (för övrigt en glad man med stor kagge), och på vägen hem köpte jag även potatis och en brittisk motsvarighet till ”påsasås” (ja, jag är fortfarande på Malta, men brittiska matprodukter är ganska populära på ön). ”Påsasåsen” är egentligen ”gravy granules” som köpes på burk, något man brukar använda till söndagsteken på de brittiska öarna – jag skulle säga att det är en brunsås med lite fylligare smak än den vanliga svenska, men med tanke på att jag sällan äter varken svensk brunsås eller brittisk ”gravy” så är jag kanske inte rätt person att fråga (PO, någon åsikt?)
Med tanke på ovanstående förutsättningar kanske jag ska tillägga att jag inte kokat potatis utan hjälp de senaste tre åren, jag har aldrig tillagat en fläskfilet utan någon i närheten som kan tillfrågas, och det där med brunsås och ”gravy” är normalt sett något som jag inte är sugen, och därför troligen tillagat färre gånger än jag har fingrar på min vänstra hand (eller på högra, eller på någon av fötterna om du känner för det). Förutom dessa spännande förutsättningar så hade jag inte hunnit testat ugnen sedan jag flyttade in i lägenheten, inte vant mig vid att ha en gasspis, saknade några ”köksverktyg” (nej, inte borrmaskin som pizzabagaren i Asmundtorp) och var ganska osäker på hur mycket tid som behövdes för varje del av rätten.
För att göra marinad till min lilla fläskfilet så hade jag köpt lite lokalt vin från butiken på andra sidan gatan (den mellan pizzerian och slaktaren) – jag tog ett fint rödvin för €3.20 (pizzerian tar hela €5.50, precis som många caféer och krogar i närheten – ockerpriser, men man förstår ju att de måste tjäna några ören) och slängde även i lite kryddor, örter och vitlök. Be mig inte om mer exakt recept, för det är redan bortglömt.
Egentligen kunde historien sluta nu, med en kommentar om ”mumsig middag”, men tyvärr tyckte inte ugnen om mig, och trots halvannan timme (jämfört med ”internettets” rekommendation på en timme) så verkade köttet ännu inte färdigt. Efter en timme var det fortfarande rosa, och ugnen verkade sannerligen inte ha upphettats till de 110 grader som jag vridit upp till, så det blev till att steka på gasspisen (som faktiskt är helt nyköpt inför min inflyttning, då man här gör som precis som britterna och föredrar att ha okontrellerbar värme då man lagar mat )
Idag tog jag för övrigt en lång promenad längs med kusten (ja PO, det går att ta en lååång promenad även här; ön är trots allt nästan 33 gånger så stor som Ven – för övrigt undrar jag varför det heter Ven – Johannessen…?). Under promenaden hittade jag bland annat statyn som synes på foto ovan, och tycker om både ljussättning och komposition, men undrar lite över varför denna fiskare fick en staty…
Falken på Malta 