Valletta – besök i huvudstaden

Förra helgen gick jag bort till huvudstaden Valletta – det tog nästan en timme att promenera dit, mest för att jag gick fel på ett par ställen och var tvungen att byta kurs ett par gånger extra, så det var inte riktigt ”raka spåret”. Efter att jag kommit tillbaka från den dagens promenad upptäckte jag att jag enligt kartan även passerat en ”stor” fotbollstadion och ganska många marinor. Nåja, det är sånt man kan missa när man försöker gå till ”huvestan”….

I själva staden Valletta (som för övrigt är dubbelt så stort som t.ex. Hultsfred i invånarantal) kommer man in i ett rutsystem där gatorna istället för att vara i totalt kaos som i Sliema (och de flesta andra stadsdelar/”städer” som jag sett), där jag bodde på hotell första veckan. Med andra  ord är det omöjligt att gå vilse i huvudstaden, trots att de flesta hus liknar varandra – precis som de liknar de flesta andra byggnader jag sett på Malta.

Det är inte helt sant då jag påstår att alla byggnader liknar varandra, för här finns även en del pampiga palats, fort, museum och kyrkor – men även dessa har en hel del gemensamt i utseende och form med den ”typiska Malta-byggnaden”. Exempelvis är det gott om sandsten, och den enda färg man ser på byggnader är då folk bemödat sig med att måla dörrar och balkonger.

Något jag lagt märke till sedan jag kom till Malta är att det finns ofta ett piano ståendes i offentliga parker, och man kan gå fram och spela om man känner för det (jag har dock inte testat ännu, men sett barn göra det). Dessa piano verkar dessutom väl omhändertagna, och häromdagen såg jag en men rusa över gatan för att lägga regnskydd över ett piano då det kom en liten skur. Det är dock den enda gången jag sett en maltes röra sig fort…

”Röra sig fort” skrev jag nyss och syftade på rörelser med egna ben. Då det handlar om rörelse med fyra hjul och ratt så är det dock en helt annan historia – i trafiken ska det helst både tutas och gasas rejält, och många bilister visar med glädje hur lite tålamod de har i trafiken. När man däremot ser någon som nyss parkerat sin bil så blir det ändå helt plötsligt lugn och ro igen, och det får gärna ta ett par minuter att öppna bildörren eller en kvart att hämta de inhandlade varorna ur bakluckan. Man tar det alltså ”piano” så fort man slipper bilen, men vill ta sig fram såå fort som möjligt när man sitter bakom ratten. Kanske det har något att göra med att det alltid verkar vara irriterande trafikstockningar, överallt är enkelriktat, det finns ingen promillegräns (ja, du får dricka hur mycket du vill och ändå köra) och ingen vill slösa bort sina tre timmars dagliga siesta-paus mellan kl 13-16 – dessutom har nog inte alla bilar AC, vilket nog inte gör det mysigare att sitta fast i en trafikstockning utan att det är riktig rusningstig, på en enkelriktad gata i 30 graders värme

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s