Träffa folk och planera dagsutflykt

Det tog visst inte lika lång tid som i London innan jag blev dålig på att uppdatera bloggen – det händer tyvärr inte lika mycket här, även om det finns en hel del märkliga företeelser här i EU:s minsta (316 kvadratkilometer, jämfört med t.ex. Helsingborgs kommun på 346 kvadratkilometer) men samtidigt mest tätbefolkade land (1307 personer per kvadratkilometer jämfört med 21 i Sverige, eller 375 i Hbg och 316 i Stockholm). Då jag nyss sökte efter en bra karta över platser på vår planet som har väldigt hög befolkningstäthet så var tyvärr den här lilla ögruppen för liten för att få plats på kartan – annars hade det säkert varit en lysande liten prick på kartan, med tanke på att det är världens sjunde mest folktäta land.

Med detta i åtanke fick jag en tanke för sisådär en vecka sedan om att jag kanske borde träffa lite nytt folk, och kom fram till att det var dags att ta kontakt med ”Svenskklubben på Malta” och ta mig en titt på den internationella organisationen Internations, samtidigt som jag bestämde mig för att försöka arrangera en dagsutflykt till landets näst största ö Gozo (som är nästan nio gånger så stor Ven). Utflykten bestämde jag mig för då jag såg att de har en festival som startar i dagarna och att ett evenemang ger möjlighet att besöka en vingård  imorgon (lördag 29/10) och där kunna smaka både det lokala vinet och en hel del lokala maträtter efter en liten visning av gården och kanske ett litet seminarie om hur de gör vinet.

Igår afton träffade jag för övrigt några som är med i nämnda Internations, på ”månadens Malta-träff” som anordnades i pianobaren på ett femstjärnigt hotell, och skulle nog kunna skriva en hel artikel om vissa av deltagarna. Där fanns bland annat den italienska ambassad-tjejen som bott i Sverige och verkade älska filmer (speciellt ”Jalla Jalla”), den judiska amerikanskan som tycker den gamla egyptiska religionen och deras pyramider tilltalar hennes spiritualitet mer än den religion som hon fötts in i, och dessutom den brittiske juveleraren som är singel men ändå har 3-5 flickvänner, varav en var med i Miss Malta-tävlingen förra året (men han verkar vilja ”importera sin ukrainska flickvän” istället). Mestadels var det hursomhelst skoj, och de ovan nämnda var nog totalt sett inte så kufiska som de kanske låter

Ikväll hade jag tänkt gå på en fredagsöl med Svenskklubben, men med tanke på att jag måste upp kl 4:30 imorgon bitti för att hinna med transporten till Gozo och vingårdsbesöket, och dessutom hadfe mycket jobb att avsluta, så valde jag att avanmäla och skjuta upp till nästa fredags sammankomst.

Morgondagen verkar få ett spännande och späckat schema – mest spännande blir kanske att se om bussarna är i tid. Om du är nyfiken på schemat:

1.  Buss 11 avgår kl 05:54, men är enligt ryktet totalt oberäknelig då det gäller att hålla tidsschemat
2. Vi anländer vid Gozo-färjan i Cirkewwa cirka kl 06:55, och har där fram till 07:30 innan färjan avgår – kanske tillräckligt med tid för folk som missade vår buss, om nästa buss otroligt nog skulle hålla tiden.
3. Färjan tar 25 minuter (om den håller tiden), och vi har sen en kvart på oss att hitta en busshållplats i Mgarr. Med tanke på öns storlek kan jag inte tänka mig att det tar mer än fem minuter för att finkamma hela den byn, så där bör inte finnas något att vara orolig över. 08:10 bör vi alltså lämna hamnstaden – om transporten är i tid förstås.
4. Buss 301 eller 303 tar oss till Victoria (lokalt kallad Rabat, vilket är förvirrande likt en stad på huvudön, men det kanske betyder ”gamla huvudstaden” eller ”vår lokala huvudstad som inte erkänner att det kommit en ny huvudstad sedan några hundra år” – vad vet jag), och vi anländer efter 20 minuter, och har då transporterats över ungefär halva ön..
5. Det finns cirka 20-25 minuter i Victoria innan buss 305 lämnar, så antagligen hinner vi med lite snabb sightseeing och besöka de mest sevärda punkterna (ja, jag skojar – har hört en del gott om staden/byn, och att det kan vara värt att stanna på ön i någon vecka för utforskning)
6. Klockan 09:11 är vi i Gharb – om bussen är i tid (hört det förut?). Då har vi nästan 20 minuter att hitta torget i Gharb….

Har jag förresten berättat att jag två gånger åkt till flygplatsen med buss, och att bussen första gången var cirka 40 minuter försenad (trots att den ska avgå var halvtimme) och att den andra gången inte ens dök upp efter drygt en timmes väntan (ja, det skulle fortfarande vara en gång i halvtimmen enligt tabellen). Andra gången lyckades jag dock ta en omväg med byte i huvudstaden Valletta, och tror nu nästan att det är snabbare en snabbare väg än att ta ”expressflygbussen” härifrån Sliema. Sedan mina erfarenheter med flygbuss X2 så litar jag inte på någon tidtabell i det här landet, och saknar både Skånetrafiken och British Rail (yes PO, du läste rätt!) – där sker liknande händer väl bara en gång var tionde år istället för en gång i veckan för samma person (förutom när det är snö i London, för då är det ”Malta-trafik” som gäller ;-P)

Förhoppningsvis kan jag återkomma med bilder och anekdoter från Gozo-resan innan helgen är över, och med lite tur blir det utan regndroppar på bilderna. Resan planerade jag för övrigt genom ”träffa-folk-webbsidan” Meetup.com, och blev smått förvånad över att några skrev upp sig trots att vi måste lämna så tidigt – det ska bli spännande att se om alla kommer…

Ha en god helg

Helsingborgsk TV – utan Helsingborgare?

Nu när helgen har kommit så har jag hunnit ta en titt på HD:s nya TV-satsning (24HD), och kollat på ett par program. Bland annat kan jag kommentera att Uppkorkat hade några bra tips om vinglas (jag vet några som har ganska dåliga vinglas, och hoppas programmet har setts av fler), och Nyhetsprogrammet hade en godkänd tankegång, men behöver troligen

Något jag var en aning besviken på efter att ha sett några program var att det knappt hörs några skånska röster – det tog nästan 5 minuter in i Uppkorkat innan jag hörde en skånsk röst, och då hade jag redan sett tre andra program – och jag reagerade speciellt när det kom en kommentarom att ett glas ”går fetbort”, vilket jag aldrig hört en skåning uttrycka. Däremot ger Kullaflyg-reklamen lite balans, och av någon anledning gör den mig glad..

På tal om HD så gjorde de nyligen en liten negativ artikelserie om HIF med negativt perspektiv, där de försökte belysa att HIF inte är en ”genomgod förening”, eftersom de bl.a. får sponsorstöd av kommunen, de har inget dam- eller tjejlag (men har funderingar på det, men vill samtidigt akta sig för att slå undan benen för Stattena och Eskilsminne, som ju har riktigt bra damsektioner). HD försökte dessutom få sponsorstödet att verka orättvist, då andra elitföreningar får mindre – detta trots att HIF betalar runt 30 miljoner i skatt per år och har en sponsring på 400 000, samhället får ännu mer tillbaka genom turism och ett positivt ansikte utåt, och alltså gott om PR både inom och långt utanför landets gränser (jag har träffat folk från bl.a. Indien, Kanada, USAoch flera länder i Europa som känner till Helsingborg bara pga HIF, medan ingen skulle känna till Spader Dam, OV, HTK eller andra elitklubbar från Hbg).

HD försökte dessutom få det gamla lånet från 2003 till att verka som en gåva, trots att en stor del är tillbakabetald, resten betalas troligen tillbaka under våren (efter nästa medlemsmöte har haft chans att rösta) och lånet är förstås inte utan ränta. Efter att ha läst detta så har flera HIF-supporters sagt upp sina prenumerationer, speciellt efter HD-redaktionens intetsägande svar på rättmätiga frågor angående hur de jämför, och varför de inte gör det till en artikelserie som berör fler klubbar och kommuner i NV-Skåne (Rögle står t.ex. inte utan bidrag, och Ängelholms FF ser ut att kunna få en slant om de går upp i högsta, medan Helsingborgslag och idrottare som ingen vet kommer från staden trots det får bra bidrag, utan att staden tjänar på det genom PR eller annat).

För övrigt har jag idag besökt Naxxar (om du vet hur norrlänningar uttalar ”sj” i t.ex. ”sjö”/”Nässjö” så kan du förhoppningsvis lista ut hur man uttalar dessa ”xx’), där jag hoppades på lite shopping – jag spenderade rejält och blev nästan 300 kronor fattigare (ja, svenska kronor). Precis som de flesta ”städer” på Malta så är butikerna utspridda istället för samlade i ett centrum, och man hittar inte många stora butiker där man kan handla mycket samtidigt, men jag hittade en ordentlig sportbutik, en vin- och sprit-butik och en större dagligvarubutik, men var inte sugen på att promenera mer än 1-2 timmar då det regnade hela dagen.

Jag bor runt hörnet från den kyrkan - det tar cirka 5 minuter att gå ner till stället där fotot är taget.

För övrigt en jämförelse mellan min nuvarande maltesiska hyresvärd och hyresvärden/agenten det sista året i London:

• Då något gick fel i Londonlägenheten, eller om något var fel och agenten/hyresvärden sagt att de kommer att fixa det snarast möjligt, så handlade det oftast om minst en månad. Exempelvis var brevinkastet trasigt då vi flyttade in, och agenten berättade att han skulle få det fixat inom en vecka – det tog åtta månader av idogt tjatande, och dessutom en del luskande i lagparagrafer för att berätta att det är deras ansvar att byta ut den.
• För tre veckor sedan flyttade jag in i denna maltesiska lägenhet, och istället för att jag behövt nämna något för hyresvärden att något behöver fixas så har han ringt mig och nämnt att han ville fixa ett par saker som de inte var nöjda med eller glömt. I London hade agenten/hyresvärden antagligen istället försökt få mig att fixa eller åtminstone betala för de saker som fixades – som att sätta in ett dörrstopp som hindrar balkongdörren på framsidan (ja, jag har två balkonger) att slå in i kylskåpet då den öppnas, samt att fixa ordentliga lampor till baksidans balkong och även säkra dem mot väderförhållanden.

Halva hyran jämfört med London, större och helt nybyggd lägenhet, två sovrum, max 10 minuters promenad till en Medelhavstrand – dock ej sandstrand, som vid Themsen. Jag är nöjd hittills….

Arbetsplats mina första veckor

Då jag först kom till Malta bodde jag på lägenhetshotell en vecka – detta innebar att jag hade ett rum i en lägenhet, som delades med tre språkstuderande tjejer från olika länder. Detta är förstås ointressant för er (om nu inte G råkar läsa och fråga om ”snygga brudar”). Hursomhelst fanns där en internetuppkoppling som var OK de första dagarna, men inte fungerade överhuvudtaget de sista dagarna (något jag kan förklara varför, även om det skullelåta löjligt), samtidigt som de första dagarna efter att jag flyttade in i lägenheten var internetfria.

Eftersom jag är tvungen att vara uppkopplad för att jobba effektivt så var jag nödgad att finna en plats med trådlöst internet, vilket jag hört kunde vara väldigt svårt. Då jag började söka upptäckte jag dock att cafeet runt hörnet (som låg vid stranden med fin utsikt över Medelhavet) hade ganska bra wifi, men var högljutt och man var dessutom tvungen att köpa ganska dyra drycker (både kaffe, té och juice var dock dyrare än den lokala ölen, vilket jag fann märkligt) för att använda deras internetuppkoppling. Därför försökte jag givetvis hitta bättre alternativ – och hittade platsen på bilden. Det är en liten park vid St Julians Bay där toalettbyggnaden har trådlöst internet. Ja, du läste rätt, här surfar man via ”dass bredband” (som det heter på tyska), men den är väl omhändertagen och luktfri – på arbetstid är där alltid 2-6 män (jag har inte sett några kvinnor jobba där) som sitter och håller ögonen på toaletthuset. Jag har fortfarande inte sett någon av dem utföra något arbete, men de är åtminstone ganska duktiga på att glo på folk som går ut från toaletten (speciellt om man inte gett någon dricks), snacka högt på maltesiska (blandning mellan italienska och arabiska med en del engelska låneord), hälsa på folk de känner igen (de nickade t.o.m. åt mig ett par gånger efter att jag varit ”stammis” några dagar) och givetvis strosa fram och tillbaka i parken. När man ser deras jobb så undrar man lite hur man kommer till det karriärsteget…?

Bilden tog jag för övrigt från promenadvägen som går lite ovanför parken, och min arbetsplats var den tredje parkbänken uppifrån i bilden på höger sida – där fick man bäst uppkoppling…

Kyed, pantollor o saus! Go mad, möed mad oh madaro…

Mannen på bilden ser ut att vara fiskare, med en katt som har hopp om att snappa upp en tappad fisk. Vad som egentligen hände vet nog bara mannen på bilden...

… eller hur stavar man ”kött, potatis och sås” på skånska? Alternativ rubrik: Jag ska nog hålla mig till ”exotiska rätter” i framtiden

Igår fick jag en plötslig längtan till något så ovanligt som ”supersvensk mat”, speciellt då jag såg den där fläskfilén hos ”slaktarhyresvärden” (för övrigt en glad man med stor kagge), och på vägen hem köpte jag även potatis och en brittisk motsvarighet till  ”påsasås” (ja, jag är fortfarande på Malta, men brittiska matprodukter är ganska populära på ön). ”Påsasåsen” är egentligen ”gravy granules” som köpes på burk, något man brukar använda till söndagsteken på de brittiska öarna – jag skulle säga att det är en brunsås med lite fylligare smak än den vanliga svenska, men med tanke på att jag sällan äter varken svensk brunsås eller brittisk ”gravy” så är jag kanske inte rätt person att fråga (PO, någon åsikt?)

Med tanke på ovanstående förutsättningar kanske jag ska tillägga att jag inte kokat potatis utan hjälp de senaste tre åren, jag har aldrig tillagat en fläskfilet utan någon i närheten som kan tillfrågas, och det där med brunsås och ”gravy” är normalt sett något som jag inte är sugen, och därför troligen tillagat färre gånger än jag har fingrar på min vänstra hand (eller på högra, eller på någon av fötterna om du känner för det). Förutom dessa spännande förutsättningar så hade jag inte hunnit testat ugnen sedan jag flyttade in i lägenheten, inte vant mig vid att ha en gasspis, saknade några ”köksverktyg” (nej, inte borrmaskin som pizzabagaren i Asmundtorp) och var ganska osäker på hur mycket tid som behövdes för varje del av rätten.

För att göra marinad till min lilla fläskfilet så hade jag köpt lite lokalt vin från butiken på andra sidan gatan (den mellan pizzerian och slaktaren) – jag tog ett fint rödvin för €3.20 (pizzerian tar hela €5.50, precis som många caféer och krogar i närheten – ockerpriser, men man förstår ju att de måste tjäna några ören) och slängde även i lite kryddor, örter och vitlök. Be mig inte om mer exakt recept, för det är redan bortglömt.

Egentligen kunde historien sluta nu, med en kommentar om ”mumsig middag”, men tyvärr tyckte inte ugnen om mig, och trots halvannan timme (jämfört med ”internettets” rekommendation på en timme) så verkade köttet ännu inte färdigt. Efter en timme var det fortfarande rosa, och ugnen verkade sannerligen inte ha upphettats till de 110 grader som jag vridit upp till, så det blev till att steka på gasspisen (som faktiskt är helt nyköpt inför min inflyttning, då man här gör som precis som britterna och föredrar att ha okontrellerbar värme då man lagar mat )

Idag tog jag för övrigt en lång promenad längs med kusten (ja PO, det går att ta en lååång promenad även här; ön är trots allt nästan 33 gånger så stor som Ven – för övrigt undrar jag varför det heter Ven – Johannessen…?). Under promenaden hittade jag bland annat statyn som synes på foto ovan, och tycker om både ljussättning och komposition, men undrar lite över varför denna fiskare fick en staty…

Slaktarhyresvärden och småbutiker

Om jag inte nämnt det tidigare så är min hyresvärd även slaktare, med butik snett mittemot min lägenheten (nästan sidan om pizzerian som jag kanske nämnt, med en grönsakshandel/”turkbutik” mellan de båda), samtidigt som han är en väldigt snackeglad person. Idag gick jag över till hans lilla butik och köpte en ganska stor fläskfilet samt lite köttfärs, och betalade cirka åtta euro – om jag minns rätt är det halva priset mot Sverige, vilket förstås gjorde mig glad med tanke på att min ekonomi dansat farligt på linan den senaste veckan..

För övrigt är fenomenet med småbutiker fortfarande väldigt utbrett här, i kombination med grönsakshandlare i gathörnen. Man ser i många hörn en liten lastbil som står med flaket fullt av grönsaker, och säljer som om det vore en liten torghandel. Förutom dessa ”flakhandlare” så finns småbutiker för elektronik, grönsaker, frimärken, plantor+husdjur (verkar alltid komma tillsammans), slaktare, apotek och mycket annat, och alla håller siesta mellan cirka 13-16 (det varierar dock från dag till dag – ”keep ”em guessing!”). Större butiker är det väldigt ont om, även om det finns 3-4 stycken i storlek med en normalstor ICA/Konsum/Netto (t.ex. den Konsumbutiken på Södra Stenbocksgatan i Hbg, runt hörnet från där jag bodde), samt en som är ungefär dubbelt så stor, men tyvärr inte har mycket mer utbud.

Jag har dock funnit att de större butikerna har gratis hemleverans om man handlar för mer än €40, så det borde man kanske testa – även om erfarenheten med förklaring av adress till internetleverantören inte gav mersmak. Här har man inte någon självklar adress enligt svenskt/nordeuropeiskt mönster, utan får berätta vilken gata man bor på och sedan beskriva vad som finns runtomkring för att ge en vägbeskrivning. Det kan dessutom  finnas flera lägenheter/hus med samma nummer, och namnet på huset verkar viktigare – men vissa av husens namn är snarlika medan vissa hus/ingångar inte har något namn eller nummer alls (speciellt de som står tomma), samtidigt som min gata har minst fyra namn (beroende på var man tittar) och jag bor på gränsen mellan tre städer (det står en stad på hyreskontraktet, men enligt posten verkar jag bo i grannstaden). Så om ni ska komma på överraskande besök så bor jag mittemot pizzerian med blå dörr, hoppas ni hittar

När jag för övrigt sökte efter foto till detta inlägget så hittade jag en nyhet om att någon kört så dåligt för några månader sedan så att bilen vände upp och ner – visst är det en trång gata på vissa platser, men man undrar ändå hur bra en person kör om man lyckas med det konststycket. Jag undrar även om detta är ett bra bevis på att alkoholgräns för bilkörning är bra – men historien förtäljer varken om flickorna hade druckit alkohol, om de var myndiga eller om de hade körkort, men det kanske inte heller har betydelse här. Kanske det helt enkelt var något i stil med denna olyckliga körning..

Stockholmresan – vägen hem

Stockholmsresan blev ganska lyckad, även om det var en aning kallt där uppe i Sibirien…. ehhh… Stockholm. PO och jag fick en liten stund TV-spel och jag bjöd värdparet på goda pizzor på torsdagen, det var ett lyckat möte på fredagen (om halvannan månad kommer en blivande ”super-facebook-app” som resultat), lördagen blev strosande i Stockholm (mest Gamla stan) och möte med en Londonkompis som nyligen valt att flytta till Stockholm för kärleken.

På söndagsmorgonen skulle mitt flyg lyfta kl 06:55, och jag hade beställt en SuperShuttle (specialtaxi) för att kunna ta mig dit så tidigt. Själva resan tillbaka gick bra – men jag var lite yrvaken på morgonen när jag skulle gå ut till taxin. Den var försenad och jag tänkte att det var lika bra att dubbelkolla mailen för att se om jag läst fel, och om de hade tel.nr. där jag kunde kontakta dem – på något sätt lyckades jag i min yrvakenhet öppna bekräftelsemailet som jag fick vid förra Stockholmsbesöket två veckor tidigare, och fick då lite panik då jag såg ”04:15-04:30″ istället för ”04:40-04:55″. Därför försökte jag ringa dem på det nummer som stod i mailet, och upptäckte att det inte går att ringa dit från utländskt nummer. Därefter chansade jag på 90200, som jag hade för mig var nummerupplysning el dyl, som borde kunna koppla mig till någon taxi – när jag kollade nu efteråt så såg jag att detta är Telias kundtjänst (och kommer nu även ihåg något nummer 118 118), men det kvittar eftersom även 90200 var icke funktionsdugligt från utländsk mobil, vilket inte är jätteskoj klockan 04:50 på en söndagsmorgon, då inga bussar går så tidigt. Jag gick dessutom bort till busshållsplatsen runt hörnet och bekräftade att busstrafiken kommer igång först några timmar senare. Då jag vandrade tillbaka mot PO & L:s lägenhet så stod den beställda SuperShuttle’n och väntade, så jag kom fram till flygplatsen i god tid trots allt.

Väl på flygplatsen köpte jag efter säkerhetskontrollen ett par flaskor vatten, och tänkte därefter ta mig en kopp kaffe. Då jag skulle betala kaffet fungerade inte kortet – och då jag kom hem upptäckte jag att det bara fanns 18 kr kvar på kontot för det kortet, så det var skönt att man åtminstone fick sitt vatten (kontot som är kopplat till kortet brukar jag låta ha ganska lite pengar, eftersom jag har ett annat konto där det kommer lite ränta, och jag för över därifrån när jag tycker det behövs).

Tillbaka på Malta så var det regn och storm, och bara 15-18 grader, så man fick ha paraply och långärmad tröja under halvtimmens väntan på bussen från flygplatsen – men väl hemma kom chansen att pusta ut, och under kvällen blev det mat från pizzerian mitt över gatan från lägenheten.

Svensk TV – hittat det också…

Sedan jag kom till Malta har jag saknat en del ”lyx” som man är van vid hemifrån, och som jag lyckades hitta i London (ibland med svårigheter). Bland annat sökte jag länge efter en vanlig diskborste för att slippa diska med tvättsvamp – man ska nämligen inte förvänta sig diskmaskin i det här landet. Kanske denna attityd kommer från brittiska influenser, då jag även hört  påstående där om att man inte behöver diskmaskin. Nu saknar jag bara 10-20 saker för att lägenheten ska kännas som ett normalt hem – men gästrummet är åtminstone klart till att besökas, om någon skulle behöva en säng i Malta för några nätter

En ”lyx” som jag egentligen aldrig sökt efter eller saknat sedan jag flyttade utomlands är svensk TV. Detta trots att jag kan tycka det kan vara skönt att slappna av med t.ex. ”Parlamentet” då jag besöker Sverige – men nu råkade jag plötsligt snubbla över hemsidan för ”Svenskklubben på Malta”, som hade en annons för SVT World, vilket ledde till att jag snubblade vidare till detta SVT World (ganska dålig hemsida, där man skulle kunna önska bättre och mer användarvänlig design, men det har inte med nuvarande historia att göra). Där upptäckte jag att man sänder nyheter och annat svenskproducerat så att även vi stackars medelhavsvenskar kan få ta del i hur det står till i Juholt-gate och annat.

Efter att ha upptäckt SVT World var jag tvungen att kolla om TV4 hade något liknande (då de ju sände Parlamentet, som jag inte vet om det finns kvar på tablån numera), och snart nog hade jag upptäckt TV4 Play och att en hel del program finns med på tablån. Så det kan gå när man snubblar hit och dit.

Nu hoppas jag att ingen läser detta och tror att jag kommer att börja följa ”Idol”, ”Melodifestivalen”, ”Arga snickaren” (upptäckte även Kanal 5 Play, men har ingen aning om vad programmet är för något), ”Bonde söker fru” eller någon av alla dessa märkliga svenska deckarserier med långtråkiga, meningslösa och slätstrukna figurer. Däremot kan man väl tänka sig att skratta åt Parlamentet igen, om det fortfarande visas.

När detta publiceras är jag i Stockholm för ett par snabba affärsmöten, men måste återvända till Malta så snabbt att det inte var lönt att kolla om någon boendes i Sthlm hade tid/lust att träffas – men det blir antagligen ett besök i 08-land runt början av december också. Jag återkommer för övrigt med fler inlägg om saknad ”lyx” nere på medelhavsön (medan det är 20-25 grader varmt kommer ni dock ej hitta några högljudda klagomål härifrån ;-P)

Have a nice weekend!

Stockholmresa – koll på vädret?

Jag sitter här på Maltas flygplats och väntar på att SAS-personalen ska låta oss hoppa in i bussen som tar oss till flygplanet. Nyss kollade jag vädret i Stockholm, och fick se 5 grader!!!! Just nu sitter jag med kortärmad skjorta och är glad över flygplatsens luftkonditionering, och har dessutom svettats på vägen till flyget i soligt väder med 23 grader värme.

Hoppas de har någon klädesbutik med varma kläder på Arlanda….

Valletta – besök i huvudstaden

Förra helgen gick jag bort till huvudstaden Valletta – det tog nästan en timme att promenera dit, mest för att jag gick fel på ett par ställen och var tvungen att byta kurs ett par gånger extra, så det var inte riktigt ”raka spåret”. Efter att jag kommit tillbaka från den dagens promenad upptäckte jag att jag enligt kartan även passerat en ”stor” fotbollstadion och ganska många marinor. Nåja, det är sånt man kan missa när man försöker gå till ”huvestan”….

I själva staden Valletta (som för övrigt är dubbelt så stort som t.ex. Hultsfred i invånarantal) kommer man in i ett rutsystem där gatorna istället för att vara i totalt kaos som i Sliema (och de flesta andra stadsdelar/”städer” som jag sett), där jag bodde på hotell första veckan. Med andra  ord är det omöjligt att gå vilse i huvudstaden, trots att de flesta hus liknar varandra – precis som de liknar de flesta andra byggnader jag sett på Malta.

Det är inte helt sant då jag påstår att alla byggnader liknar varandra, för här finns även en del pampiga palats, fort, museum och kyrkor – men även dessa har en hel del gemensamt i utseende och form med den ”typiska Malta-byggnaden”. Exempelvis är det gott om sandsten, och den enda färg man ser på byggnader är då folk bemödat sig med att måla dörrar och balkonger.

Något jag lagt märke till sedan jag kom till Malta är att det finns ofta ett piano ståendes i offentliga parker, och man kan gå fram och spela om man känner för det (jag har dock inte testat ännu, men sett barn göra det). Dessa piano verkar dessutom väl omhändertagna, och häromdagen såg jag en men rusa över gatan för att lägga regnskydd över ett piano då det kom en liten skur. Det är dock den enda gången jag sett en maltes röra sig fort…

”Röra sig fort” skrev jag nyss och syftade på rörelser med egna ben. Då det handlar om rörelse med fyra hjul och ratt så är det dock en helt annan historia – i trafiken ska det helst både tutas och gasas rejält, och många bilister visar med glädje hur lite tålamod de har i trafiken. När man däremot ser någon som nyss parkerat sin bil så blir det ändå helt plötsligt lugn och ro igen, och det får gärna ta ett par minuter att öppna bildörren eller en kvart att hämta de inhandlade varorna ur bakluckan. Man tar det alltså ”piano” så fort man slipper bilen, men vill ta sig fram såå fort som möjligt när man sitter bakom ratten. Kanske det har något att göra med att det alltid verkar vara irriterande trafikstockningar, överallt är enkelriktat, det finns ingen promillegräns (ja, du får dricka hur mycket du vill och ändå köra) och ingen vill slösa bort sina tre timmars dagliga siesta-paus mellan kl 13-16 – dessutom har nog inte alla bilar AC, vilket nog inte gör det mysigare att sitta fast i en trafikstockning utan att det är riktig rusningstig, på en enkelriktad gata i 30 graders värme

Falken på Malta, nu med blogg!

Precis som när jag flyttade till London för sisådär 3,5 år sedan så startar jag detta nya äventyr med att sätta igång en blogg. Det tog två veckor innan jag kom igång – och en hel del upplevelser. men jag kan skylla bloggbristen på att jag redan hunnit med en affärsresa till Stockholm, varit nästan utan internet i tio dagar och dessutom varit så illa tvungen att både promenera runt och upptäcka intressanta platser här samt givetvis jobba en del.

Imorgon blir det ett nytt flyg till Stockholm, där vi ska ha ett kickoff-möte för ett nytt projekt – det ska bli en Facebook-app för en populär dating-website, som hoppas att det ska hjälpa dem bli störst i Skandinavien. Det blir åtminstone jobb med det fram till starten av december, och därefter förhoppningsvis nya projekt för att utnyttja alla möjligheter med att kombinera Facebook med dating – det har vi redan haft en dialog om. Jag vill inte avslöja företagets namn just nu, och det är förstås en hel del hemligheter om appen, men det kommer nog några rader om det efter att projektet är avklarat.

Bilden ovan är för övrigt från min första dag på ön – det fanns inte många moln på denna klarblå himmel, och inte heller mycket vind. Idag, två veckor senare, är det istället 3-4 grader kallare, och man börjar frukta frostgrader – ett tydligt tecken är att häromnatten kröp termometern ner till under 20 grader på natten. Fortsätter det krypa neråt så får man nog ta fram täckjacka och vinterstövlar snart, eller åtminstone långärmade skjortor istället för shorts och t-shirt…